Vi promenera in i det storsta rummet darbort nagon gnistrand discokula snurrar i taket. Stamningen befinner sig forvantansfull nar vi letar efter rimlig flortar (vannerna ve mitt intention) samt plotsligt ser ett reslig kille tillsamman sot fejs. Mina kompisa promenera fram till honom andock mig skams, blir irriterad samt kanner mej saso deras baby som de forsoker fixa ett dejt at. Narvarand konfronteras sjalv tillsammans det realitet att mi ej vill tillverka dem saso visar hobb, andock icke vagar presentera engagemang for de dar mi vill hava.

Sta mej stammer nall Skifs kloka ord val in villi dett eventet: Det blir hela tiden varre forward natten, fjarran a allihopa ljusen, samtliga skratten.

Nago ekvation sasom ej kanns battre at soundtracket itu ballader. Ungefar narvarand borjar saken dar turkiska lakritsspriten sasom min van tog fram villi fordrinken att kapitulera mot kanna. Nar Adele strommar utav hogtalarna nagra timmar framti befinner sig mi ej enbart opepp, sjalv befinner sig lag. Publikhavet skriksjunger Hello blid the other siiiiiiiide ino kor, discolampan snurrar samt hjartat bultar, skad mig har aldrig kant undertecknad ensammare.